I förmiddags visade jag lite grann av min nya besatthet, min gel press. Jag har ju haft gelli plates i min ägo förut men kände inte att jag kom riktigt överens med dem, jag hade lite för mycket kontrollbehov tror jag. Men nu har företeelsen dykt upp lite här och där på Youtube så jag blev sugen att pröva igen. Under en av mina sittningar så skapade jag ett print som stämde SÅ bra överens med färgerna i mars månads mood board:
Det printet har jag redan använt men jag tänkte att ”jag gör väl nåt liknande” och drog fram mina pinaler.
Error.
Ett gäng prints senare så var jag ingenstans i närheten av det jag ville åstadkomma. Lärpenningen i det här: gel pressen bestämmer – inte jag.
När jag skulle ge upp och sluta för dagen så la jag på ett ganska ordentligt lager vit färg för att dra ett sista print och ”städa av” ytan. DÅ kom det – printet jag hade väntat på.
Det är svårt att fota men i det här sista printet såg man nästan alla färger jag hade använt – grönt, rosa, turkos, flera olika brun, flera olika grå, beige – och spår efter de två olika stenciler som varit i omlopp.
Det är inte exakt i Susannes färgskala utan mer *inspirerat av* men jag kompletterade med en kanin för att få en tydligare anknytning och kände mig nöjd.
Lite fler detaljer i printet.
Kaninen kommer från ett MFT-set som heter Balloon besties. Jag fick för mig att jag skulle färglägga med alkoholbaserade pennor och det blev en lustig reaktion med akrylfärgen, färgen från tuschpennan blev liksom … tjock och gick att knuffa runt. Som att det löste upp lite av färgen under (vilket kanske inte är helt otroligt). Här syns den effekten ganska tydligt.
Jag tror att mina pennor klarade sig men jag kommer i vilket fall inte att måla med copics på mina prints igen. Men det är garanterat inte sista gången ni ser en gelpressbakgrund från mig i alla fall – jag tror min är här för att stanna den här gången!
Pysselnörd vars hjärta klappar lite extra för kortmakeri, tekniker och distress inks.
