Sommarpysslarna – Zarah

Hej!
Först och främst: vad roligt att få vara här hos er idag! Jag hoppas att ni har det gott och att sommaren, om än ganska okonventionell, varit fin mot er. Kanske har ni fått några fräknar, lite fler sovmornar och några härliga dopp i det blå? Kanske har sommarregnet bjudit på mysiga pysseldagar och rentav några färdiga julkort? Hur den än tett sig, så hoppas jag innerligt att den varit njutbar och att ni är redo för en färgsprakande höst. Om inte annat, så är jag nämligen övertygad om att designteamet här på Pyssloteket står i startgroparna, beredda att överösa er med inspiration, färg och form. Som alltid! 🙂

Så…. Vem är då jag, som pratar på i hundranittio utan att verka hämta andan, eller ens introducera sig själv? Det tänkte jag berätta nu. Jag heter Zarah, tidigare kanske mer igenkänd i pysselkretsar som ”zarischka” men numera oftare under instagramnamnet ”ihuvetpåenpappskalle” (namnet på min pysselblogg, innan den sorgligt men väldigt grundligt gick hädan…)

”På den gamla goda tiden” var jag en inbiten scrapbook-nörd, något jag började med innan jag ens visste att det FANNS något som hette scrapbooking. I början var det väl mest jag och min syster som klippte ut snygga bilder och citat och gjorde kollage, men det utvecklades till den sortens fotoalbums-scrap ni bl.a kan se just här i Pyssloteksbloggen!

Jag har tyvärr (eller som tur är, kanske?) inte tillgång till mina äldsta layouter, men jag tänkte att ni skulle få se några av de äldre jag hittat, i alla fall! Otroligt roligt att gå igenom dem (med bautastora, icke-relevanta vattenmärken och allt), för övrigt, så extra tack för den påminnelsen. 🙂

När jag började scrappa, var mina stora förebilder Malena Andersson och Cathy Zielske, och clean och simple var grejen! Dessvärre visade det sig ganska snabbt att hur duktiga DE än var på att få till det där eleganta, sparsmakade, så var jag själv inget vidare på det, alls – så istället blev jag en shabby chic typ och hade fluid chalk och skrapade kanter och blommor och bling på ALLT! 😉

Onkel P, syster och jag på en LO från 2010.

 

Söstra Mi och jag för 10 år sen. Hu, vad tiden går!

Sen vände det och jag började först scrappa med starkare färger och mindre romantisk touch, och därefter (av rena snålhetsskäl) på a4-ark. Sen blev alltsammans en enda röra av precis vad jag kände för just då, både stilmässigt och i fråga om vad jag pysslade med. Mest kort och layouter men även en del annat.

Canvastavla från 2012

Layout från 2012 med min älskade, saknade katt Bella. Bonussnåltips: Texten 11 yrs är kanten runt texten som jag skurit ut och använt.

 

Min knasiga, saknade katt Anton. Den här LOn gjorde jag för övrigt på KOMA, en helt underbar scrapträff! Tror jag köpte fågelstämpeln i loppislådan där.

Jag hade också turen att, under åren, få vara med i några designteam som försåg mig med härliga papper, stämplar och allt möjligt annat pyssligt, vilket naturligtvis underlättade mitt pysslande enormt för hur roligt det än är med pysselshopping (och jag tror att vi alla är ense om att det är väldigt lite som slår lyckan i att få hem ett välfyllt paket med inspirerande pyssliga prylar i postlådan!) så är jag ännu en i gänget långtidssjukskrivna som ser skapandet som terapi, lika mycket som en hobby, och det innebär ju tyvärr att kassan inte alltid är den fetaste. Som tur är, gillar jag att försöka tänka utanför den berömda boxen och använda saker på annorlunda sätt, när jag kan, och jag är inte så värst brydd om vad som är inne, utan skapar utifrån vad som känns roligast och mest inspirerande för stunden.

Jag och två av mina BFFs, 2012. Snåltips: jag har stämplat av färgen från en använd stencil med prickar i bakgrunden så att prickarna blev vita istället, och L’en är upp och nervända sjuor, eftersom L’en var slut.

 

Att kladda med färg är, som ni ser, en förkärlek jag har… Bonustips: hjärtanen är stämplade med toalettpappersrullar.

Att få gästblogga här på Pyssloteket, är enormt roligt och snällt mot mitt ego – och dessutom en trivsam liten nostalgikick! Det ni kanske inte vet, eller minns (beroende på hur länge ni hängt här) är att jag faktiskt brukade vara med i designteamet på Pyssloteket för cirka en evighet sen, så tro mig när jag säger att det är det bästa teamet nånsin, med de bästa människorna (och den bästa butiken). Dessvärre kom livet emellan med skilsmässa, flytt och annat som inte direkt var en boost för inspirationen och jag slutade helt att skapa. Nu är jag dock tillbaka, om än på oregelbunden basis, så just därför är jag extra glad och tacksam för inbjudan.

En färdig kortbas fick präglade linjer med hjälp av min scor-pal, för att matcha elegansen i vallmostämpeln från MFT.

 

Ett kort från 2015 med Mama Elephant-stämplar som var rääääätt knepiga att klippa ut, och så färgsmooshing, vilket är en oerhört rolig teknik om ni frågar mig.

 

På detta kort från 2015, valde jag att använda Paper Smooches julstämplar och Project Life-kort för att göra ett kort med lite annorlunda känsla än de kanske var tänkta för.

Jag vill avrunda med några av mina senare skapelser, och hälsa er varmt välkomna att kika in till mig på instagram (där heter jag ”ihuvetpaenpappskalle”) och återigen tacka er för att ni läste all den här texten, samt såklart skicka stora varma kramar till Pyssloteket för att jag fick lov att svamla här.

Ha ett fortsatt fint 2021 och kom ihåg att… Earth, without ART, is just ”eh”!

/Zarah

https://www.instagram.com/ihuvetpaenpappskalle/

Inläggsförfattare: Gunilla

Pysselnörd vars hjärta klappar lite extra för kortmakeri, tekniker och distress inks.

Kommentera