Tekniktisdag #11 – Resistteknik 1

Förra tisdagen så nämnde jag resist. Resist är ju givetvis engelska och betyder ungefär motstånd. I pysselsammanhang så handlar resisttekniker om motstånd mot, framför allt, stämpeldynor och andra färgmedium, att skapa områden eller mönster där ens valda färg inte biter. Resisteffekt finns inbyggt i en del mönsterpapper och cardstock, eller, som i mitt exempel nedan, tags. Det här är alltså en ”köpetag” från Heidi Swapp som har inbyggd resist. Rent praktiskt så innebär det att tagen har detaljer i nånting plastigt som inte syns så väl om man inte vinklar den åt rätt håll:

När man sen använder något färgmedium ovanpå så fäster färgen bara i pappersdelarna och inte i plasten:

Det här kan man givetvis åstadkomma själv och det ska vi göra idag. Jag kommer även att gå igenom lite lätt hur man embossar för dig som inte gjort det än. Det man behöver är en genomskinlig dyna, en Versamark- eller embossingdyna, genomskinligt embossingpulver och valfri stämpel. Eftersom jag tycker snyggt med det underliggande svarta motivet så har jag även valt ut en mönsterstämpel och en svart stämpeldyna. Eftersom jag inte vet om jag kommer skvätta vatten eller liknande så tar jag det säkra före det osäkra och använder min Archivaldyna som är vattenfast.

Jag har skurit till en tag i samma storlek som köpetagen för att hålla det så likt som möjligt. Papperet jag har valt är mitt vanliga stämpelpapper för att det har en lite glatt yta som lämpar sig väl att embossa på eftersom dynan inte sugs in i papperet så mycket. För snyggast och jämnast resultat är det bäst att stämpla motivet först. Archivaldynan fäster visserligen på den embossade ytan men det finns en risk att motivet inte blir så perfekt som jag vill ha det.

När motivet har torkat så går jag över tagen med mitt antistathjälpmedel. Det är en produkt som neutraliserar områden på tagen där jag tagit med fingrarna och gör att inte embossingpulvret fastnar på andra ställen än där jag vill ha det. Det finns ett antal såna här produkter på marknaden men ryktet säger att man kan använda en pensel och lite, lite potatismjöl för att få samma effekt. Pulvret i mitt verktyg luktar misstänkt likt babypuder så det funkar säkert också. Prova gärna och låt mig veta om det funkar.

Sen tar jag min bakgrundstämpel och lägger den på arbetsytan och duttar rejält med Versamarkdynan över hela stämpeln.

Sen lägger jag min tag på bakgrundsstämpeln och pressar ner den ordentligt. När jag jobbar med så här stora stämplar så föredrar jag att göra det så här, baklänges, för stämpeln + kloss blir så stor och otymplig att hantera.

När jag försiktigt lyfter av min tag så har den fått ett genomskinligt mönster.

Därefter strör jag över ordentligt med embossingpulver och skakar av tagen över ett spillpapper för att kunna hälla tillbaka det i burken sen. Skulle det ha fastnat pulver där man inte vill ha det kan man pröva att knäppa med nageln på baksidan av kortet eller ta en tunn pensel och borsta bort det överflödiga. (Sen jag började använda antistatdynan så har jag mycket mindre av det problemet att brottas med.)

Sen värmer man försiktigt med en varmluftspistol, typ Heat it eller liknande, och man kommer se väldigt tydligt när embossingpulvret börjar smälta. Det finns ett undantag och det är Rangers Distress embossingpulver; det pulvret tycker jag är näst intill hopplöst att se när det är klart. Det löser jag genom att värma ytterligare lite till när jag tror att jag är klar. Om man inte har en varmluftspistol så kan man använda en annan värmekälla som en spisplatta eller en brödrost. Det går inte med en hårtork, den blir helt enkelt inte tillräckligt varm. Jag gjorde 50+ tackkort med brödrost och stekpincett i min pysselungdom 😀

Har du inte prövat embossing så tycker jag att du ska göra det. Embossingpulver kostar runt en femtilapp men är dryyyygt som tusan och det finns i en miljon olika färger, både med och utan glitter. Det kommer att komma fler inlägg som handlar om embossing i den här teknikserien också.

Sen är det bara att färga in sin tag med valfritt medium. Mitt ”go to” är ju alltid distressdynorna eftersom de är så lätta att blanda och kombinera men det blir också snyggt med t ex mist av olika slag. Vet man med sig att man ska använda ett blött medium som mist så kan det vara klokt att använda akvarellpapper som bas.

Oavsett om man använder ett egengjort eller ett köpt resistpapper, och oavsett medium, så är det klokt att – när färgen torkat – gå över sitt alster med ett hushållspapper. Färgen biter ju inte på plasten och kommer inte att torka där heller i första taget. Det är så tråkigt om man råkar sätta tummen i det och sen ta på något annat.

Så här blev då köpetagen jämfört med min egengjorda. Den hemgjorda lämnade mycket mer yta för färgen att fasta i och blev således betydligt mörkare i färgen.