Vattenlösligt

För ett par helger sen så höll jag kurs på Pyssloteket på temat ”Distress inks”, alltså de gamla hederliga dye inksen. Vi gjorde en hel drös tekniker och även de har några år på nacken så tänkte jag att det kanske inte skadar med en påminnelse?

Falsk akvarell. Till det här behövs solida stämplar som har lite yta, t. ex. Leaf Clusters från Altenew, distress inks så klart, en sprayflaska med vatten och akvarellpapper. Vill man kan man byta ut vattnet till något glittrigt, shimmer spritz eller liknande. Efter att ha färgat in stämpeln med den/de färger man vill ha så duschar man den lätt med vatten så att färgen börjar ”pöla sig” och stämplar på sitt akvarellpapper. Utmaningen ligger i att få till rätt mängd vatten: jag brukar landa i ungefär tre sprayningar. Har man för lite vatten blir det bara ett torrt avtryck, har man för mycket vatten kommer det att bli översvämning och motivet tappar all form. Det är definitivt bättre att börja med för lite vatten, man har alltid möjligheten att stämpla en gång till med bara vatten.

Distressrutor Gamla DEN tänker ni nu men den är fortfarande effektiv! Maska av ett område, antingen genom en mask med valfri utstansad form eller som här, oregelbundet rivna post-its. Använd ditt favoritverktyg, borstar eller ink blending tool, och fyll formen med färg. Bygg kanske på med en stencil, spraya vatten eller glitter och avsluta med att stämpla ett motiv.

Ink smooshing är när man trycker sina dynor direkt mot ett halt underlag, t.ex. ett craft sheet, sprayar med lite vatten och sen drar sitt cardstock genom färgen. Vill man ha lite mer kontroll kan man göra smooshingen åt andra hållet: genom att dutta dynorna på en bit mjuk plast, spraya vatten och sen föra plasten till pappret istället för tvärt om.

Färgläggning Glöm inte bort att dina distresser också är en uppsättning akvarellfärger. Jag har andra, ”riktiga”, akvarellfärger men distresserna är de jag använder absolut mest. Två knep tar jag till för att öka chanserna att få ett resultat som jag personligen gillar. Knep nummer ett är att jag embossar mitt motiv 99 gånger av 100. Kanten gör att det blir små bassänger för färgen och minskar risken att att färgen drar iväg dit man inte vill ha den. Knep nummer två är att jobba med en wet on wet-teknik vilket innebär att jag förbereder sektionen jag ska färglägga med ganska rikligt med vatten. När jag sen tillför färg med penseln så kommer färgen att sprida sig med hjälp av vattnet på ett väldigt trevlig och organiskt sätt.

Hoppas att jag kunnat inspirera dig till att återbesöka gamla tekniker eller testa på ett par nya. För bästa resultat – tänk på att välja ett papper som passar för mängden vatten du planerar att använda!

Gunilla

Pysselnörd vars hjärta klappar lite extra för kortmakeri, tekniker och distress inks.