Vattenfärg är läskigt!

Då är det tur att det finns hjälp att få. I ett inlägg för några dagar sedan skrev Karin om hur bra hon tyckte det var att embossa motiven innan man färglägger dem. Jag kan bara hålla med: embossingen skapar liksom ”väggar” runt motivet och man måste vara vääääldigt generös med vattnet för att få det att svämma över.

Förutom embossingen så har jag två tricks till som hjälp. Det första är vattenpensel, alltså en pensel med en inbyggd vattenbehållare. Man behöver inte hålla på med en riktig pensel och ett glas vatten. Riktiga penslar är läskiga. Sånt som konstnärer håller på med. 😉

Mitt tredje knep är …. att inte använda akvarellfäger. Eller, jag har ju akvarellfärger men jag finmålar inte så ofta med dem. I stället så använder jag antingen mina distress inks eller, som i det här fallet, en tuschpenna med vattenlöslig färg. De pennor man oftast stöter på är Rangers Distress Markers, Tombow markers och Zig clean color real brush markers.  Det är den tredje varianten, Zig, som jag använder och älskar. Det jag gillar med dem är att den mjuka penselspetsen, att de är otroligt pigmentrika och de har en färgskala precis i min smak, många klara och intensiva nyanser.

I bilderna nedan ska jag visa lite steg för steg hur jag använder mina Zig när jag färglägger de ursnygga rosorna (Bamboo rose) från Altenew. När jag ska färglägga med pensel på det här sättet brukar jag försöka välja stämplar som har ganska stora, öppna, ytor. Med små, detaljerade blommor är det svårt att få till några skiftningar tycker jag.

Till att börja med så använder jag ytterst sällan mer än 2 nyanser för även om jag väljer större ytor så är de fortfarande så pass små att mer än 2 färger är slöseri med tid. Jag försöker också välja två som ligger ganska långt från varandra, som i det här fallet en mörk rosa och en ganska ljus. Jag lägger den mörka färgen längst in, där bladet går ihop med resten av blomman och det naturligt skulle uppstå en skugga.

Därefter lägger jag en rand av den ljusare strax intill och jag låter den även överlappa den mörkare lite. Penseln kommer fånga upp lite av den mörkare färgen så jag har alltid ett hushållspapper till hands som jag rengör den på.

Till sist tar jag vattenpenseln och lägger lite vatten längst ut, där blombladet fortfarande är vitt. Vattnet kommer då att reagera med färgen och dra till sig det rosa så att den delen av bladet också får färg. För snyggast resultat får man jobba lite fort, så att man går på med vattnet innan tuschen hinner torka.

Precis likadant gör jag med de gröna färgerna.

Beroende på vilken penna man använder behöver man förstås experimentera sig fram med vattenmängder och vilken typ av papper man använder (till det här använder jag uteslutande Cansons akvarellpapper). Och sen, hur tråkigt den är låter, så är det öva öva öva som gäller.

De färdiga blommorna använde jag till det här kortet och jag kompletterade med en fjäril från samma stämpelset. På fjärilen har jag faktiskt frångått min egen princip och använt tre nyanser – just för att vingen är så pass stor att det kommer ha nån effekt.

Var det nån som tyckte att mina blomblad var misstänkt glittriga? I såna fall stämmer det och jag ska bjuda på ett tips till: När din Wink of Stella tar slut så finns det maaaassor av glitter kvar i behållaren. Jag pillar alltid isär den och fyller på med vanligt kranvatten. Vips har man förlängt livslängden och fått en vattenpensel med glitter i. Oftast  går det dessutom att upprepa en gång till.

Så, det var dagens långa och ordrika inlägg. Tack till dig som orkade läsa ända hit 🙂

Gunilla

Pysselnörd vars hjärta klappar lite extra för kortmakeri, tekniker och distress inks.